Jag har allt mer frekvent lyssnat på nämnda Leonards underbart obehagliga låt Teachers de senaste veckorna. En av de absolut obehagligaste låtar jag vet, med sin frenetiska gitarr och en alldeles lagom svag desperation i rösten.
En halvdan liveversion hittar du 4:07 in på detta "videoklipp":
Förutom att det är en sjukt bra låt, så har den något jag alltid hängt upp mig på. Femte versen, sista raden, rimmet.
Morning came and then came noon,Det tog mig för lång tid att lära att det skulle vara spoon och inte plate. Båda passar logiskt in. Det som talar för Leonard är ju att hans sked är ett rim, medan min tallrik bara är ett nästanrim. Och att den måttar in bättre med sångens övriga verser, även om de är rätt spretiga. Men på nåt sätt höjer det här sången en gnutta för mig. Just att det blir tydligt att jag anar något mer känns... bra. Hmm.
dinner time a scalpel blade
lay beside my silver spoon.
Hursom, jag ger det två sekunder innan jag inser; vilket kraftfullt redskap! Såväl inom poesin, som för all form av påverkan. Rätt använt kan du säga något utan att säga det. Bara ett av många sätt förstås, men ändå ett finessrikt sådant. Och även om jag (och många andra) inte uppmärksammat det innan, har det naturligtvis använts. Associationer är ju en av grunderna för hela vårt tänkande, så ett rim lär, om inte annat, halkat dit fler än en gång. Vet någon om det kanske till och med har ett namn? Annars får vi hitta på ett...
Associationsrim? Implicit rim? Jag vet inte...

2 kommentarer:
Sen är det ju en fin parallell till Dylans undergångslåt "It's alright ma' (I'm only bleeding)"...
Och du säger att DU har dåligt textminne... hah! Men coolt, hade jag inte tänkt på. Leonard och Bob har mer gemensamt än man kan tro...
Min variant skulle också passat in, faktiskt. I den sjätte versen sjunger han om både teachers och plates.
Skicka en kommentar