...är alltid kul. Speciellt när den får leva fritt. Existera och frodas utan gränser. Ingen eller inget som stoppar.
Som Turkmenistans forne och döde president Saparmurat Niyazov. Han föredrar att bli kallad, det något omständiga; Turkmenbashi The Great, Leader Of All The Turkmens, President For Life and Architect Of The Golden Age Of Turkmenistan.
Hur gyllne var då hans era? Tja, en hel drös guldstatyer uppfördes naturligtvis runt om i landet. Förutom det befästes Turkmenistan som ett av de mest stängda landen i världen. Detta till förargelse för västvärlden, då de sitter på världens fjärde största naturgasreserv. Men som generös får han ändå betraktas(?); i sann kommunistisk anda bjuder den generösa staten de fem miljoner invånarna på såväl el, vatten och värme som den gas landet har så gott om. Att en akademikerlön snittar runt 80€ blir då mest logiskt.
Förutom att döpa om sig själv, hann han också döpa om otaliga städer, byar, palats och teatrar efter sig själv. Och som pricken över i - även månaden januari.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bara titeldelen "architect of the golden age" är ju så storslaget att det inte går dit en till! Jag älskar det! Hur storslagna tankar den här presidenten hade om sig själv blir aldrig så tydligt som ditt presensanvändande av "kallar sig" samtidigt som han är död.
Haha! Ja, tempus har aldrig varit min starka sida eller största intresse (se till exempel bloggens första inlägg). På både gott och ont förstås...
Skicka en kommentar