Hur svårt kan det vara?

På väg till Selma Lagerlöfs Spa+ anländer jag och syrran med buss 200 till Sunne en lördag förmiddag. Vi är här för att överraska vår kära mor som nervös och ovetandes sitter på passagerarplats i en bil inte alltför många mil bort. Vi står alltså här med våra wekkendpackade väskor, utan att veta riktigt var vi ska och bestämmer oss för att göra vad folk gör mest; ringa en taxi - via 118 118.

Här kommer en redogörelse för de minnesvärda samtal detta beslut resulterar i. De till civilisationen exkluderade.

Sunne Taxi
- Hej och välkommen till Sunne Taxi. Vi har öppet 7.30 - 17.00 vardagar. Välkommen åter.

Rottneros Taxi
- Ja det är Olle!
- Ja, hejsan! Mitt namn är Stefan och jag skulle vilja ha en taxi till Sunne.
- Nää du, jag har lagt av med det där, vet du...
- Ehö, jaha... Var har jag bäst chans att få tag på en sån tror du? Taxi Sunne hade stängt.
- Jahaha du, det är inte helt lätt. Prova Ämterviks taxi, du.

Ämterviks Taxi
- Lisbeth! (barn gråter i bakgrunden)
- Tjaaa, taxi... har jag kommit rätt då?
- Vänta! TOOOMMYYY!
(en minut blir till två... barnen skriker...)
- Tommy!
- Tjena, har jag äntligen fått tag på en taxi i Sunne nu?
- Hmm, i Sunne. Det är ett par mil bort...
- Jahaaaa...
- Men du, jag ska kolla... jag kanske har en bil där nu!
- Det vore perfekt...
- Jadå, jag ringer och fixar på en gång. Var står ni?
- Coop.
- Fint, hej!

Lätt omtumlade och roade väntar vi 20-25 minuter, innan en färdtjänst-buss svänger in och plockar upp oss.

Antingen har jag blivit totalt urbaniserad efter ett år i en hyfsad storstad eller så är det rätt konstigt att en by med 15000 invånare, en schysst golfbana, Sveriges första spa med stor konferensanläggning och otaliga "turistattraktioner" av alla de slag man kan tänka sig att koppla till en sedan länge död författarinna, inte presterar bättre på taxifronten...