So you think you can think?

Språkets bojor är ett känt begrepp. Ett välkänt fenomen inom konst och vetenskap. Få saker är så tätt sammanknutet till vår kultur som vårt språk. Få saker så tätt till våra tankar. Vad som är höna eller ägg är, som vanligt, inte helt klart. Att de båda oavsett hålls inspärrade i en bur är det däremot.

På väg hem i den tidiga bussen görs reklam för So you think you can dance - Scandinavia och jag smakar på orden. På svenska: Så du tror du kan dansa? Säg dom själv - tyst, högt, betona hur du vill. Hur du än gör kommer dom låta nedvärderande, avunda. Vaddå, tror du verkligen att du kan dansa eller? Hah!

Jämför det med engelskans originaltitel och du är utmanad. Står du pall? Upp till bevis! Du kanske misslyckas, men det spelar mindre roll.

Jag börjar fundera på om man kan tänka på andra språk och i så fall när. Och jag tror banne mig jag gör det. När det handlar peppning kan jag komma på mig själv mantrande "come on" istället för "kom igen". Även detta ett bra exempel. Hur engelskan tycks handla om att ta dig till din högsta nivå - eller över, medan svenskan mer ger en känsla av att det viktigaste är att du inte gör vad du gör dåligt.